Jämställdhetsarbete

Cefisto inledde i januari 2006 arbetet för ökad jämställdhet på teatrarna. Till arbetet har bl.a. hört att göra upp jämställdhetsplaner och bilda jämställdhetsarbetsgrupper på teatrarna samt utbildning och information. Rapporten över jämställdhetsprojektet finns nedan liksom en sammanställning av enkätresultatet.

Cefistos jämställdhetsprogram 2006-2009

Enkätresultat

Camst seminarier och diskussionstillfällen

 

Hangö teaterträff 2019: Hur jobbar vi med varandra? 

Ett seminarium om det fria teaterfältet där vi diskuterade bl.a dolda hierarkier, psykisk ohälsa, ekonomisk utsatthet och tystnadskulturer. 

Medverkande: Annika Tudeer från frigruppen Oblivia, Josefine Fri och Emelie Zilliacus med nystartade frigruppen Glitcher. Emilia Jansson, Sannah Nedergård och Mari-Helen Hyvärinen modererade 

Seminariet ägde rum på Alans café 8.6.2019 och cirka 10-15 personer deltog 

 

Sammanfattning

Annika öppnade seminariet och kom med en rad tips som fungerat då Oblivia har jobbat ihop material/ en föreställning. Hon säger att de involverar alla i arbetsprocessen men behåller ändå ‘’starka’’ arbetsroller/tydlig hierarki, t.ex någon som har sista ordet, eller har mer makt i att bestämma. De strävar ändå efter att var och en ska få lika mycket plats och därför använder Oblivia tid som demokrati.

Här inflikade jag (Emilia) med att när jag jobbat i en platt hierarki har vi använt tid genom att ha en viss tid, säg 15 min, och så arbetar vi alla på golvet och filmar det vi gör. På så vis är det på ingens ansvar att avbryta eller att vara yttre öga eftersom vi alla blir det.

Vi diskuterade en del kommunikation där Annika sa att det är bra att skapa rutin för kommunikation. Det ska alltid finnas utsatt tid för det och det ska hända på rutin, inte bara då något händer eller det uppstår en konflikt. Vi funderade kring om det alltid ska finnas en handlingsplan för konfliktlösning? Facket i Sverige hjälper och stöder fria grupper i Sverige, men vi har inget motsvarande i Finland. Något vi borde ta tag i kollektivt? Teatterikeskus som skulle ta tag i det?

Annika tipsade även om att artikulera sina/gruppens värderingar. Hon nämnde några konkreta frågor en kan använda för att hjälpa att hitta hur en/gruppen vill jobba: “Vad är min ideala arbetsplats och hur kan jag uppnå det? Bra/dåliga projekt jag varit med om? Varför var de det? “

Glitcher läste upp sitt manifest där ett påstående gick så här:

‘’Glitcher strives for non-hierarchical collaborations’’

Efter diskussionen om hierarkier med Annika så blev J och E och fundera på just denna punkt att stämmer det. Kanske är det lättare att jobba i hierarkier? Hierarki är inte automatiskt något dåligt? Glitcher vill inte jobba med regissörer, de vill jobba med folk som de känner och tycker om. Glitcher vill prata om pengar i siffror eftersom pengar skapar hierarkier. 

Sedan gled diskussionen mot frågor kring välmående och psykisk hälsa. Glitcher sätter sitt eget välmående framför en ‘’bra produkt’’. 

‘’Man blir också uttmattad av njutningsfulla projekt. Inte bara horror projekt.’’ Säger Josefine.

Josefine och Emelie säger ändå att det är svårt att sätta gränser då de två är bästa vänner, bor tillsammans, går i samma klass och har nu en frigrupp tillsammans. Professionell och privat smälter ihop och det blir allt svårare att sätta gränser för jobb och privatliv.

POST #METOO: OM MAKT OCH MAKTSTRUKTURER

Under teaterdagarna 2018 ordnade Camst ett seminarium om makt och maktstrukturer. I seminariet deltog 15 personer och efter en kort inledning diskuterades följande fyra frågor:

- Vilka typer av maktstrukturer är svåra/tabu att tala om på det finlandssvenska teaterfältet?

- Hur skapas maktstrukturer/Vem skapar maktstrukturer? Följer maktstrukturer som etablerats i skolan (främst TeaK, men också andra) med ut i arbetslivet?

- Tycker du att löftet om åtgärder på teatrar/din arbetsplats på arbetsfältet förverkligats?

- Märker du att #metoo påverkat ditt sätt att agera/tänka/reagera/arbeta eller att du börjat behandlas på ett annorlunda sätt, hur då?

Frågorna skrevs upp med stor rubrik på ett stort papper och under diskussionens gång fick man skriva anteckningar och kommentarer på post-it lappar som limmades upp och sedan samlades ihop av Camst för att kunna arbeta vidare på det som kommit fram under seminariet. Deltagarna fick välja den fråga som intresserade dem mest. I varje grupp satt en av arbetsgruppens medlemmar och ledde diskussionerna varpå alla grupper fick presentera det de kommit fram till.

#METOO - HUR VILL VI FÖRÄNDRA VÅRT ARBETSKLIMAT?

Den 8.6.2018 ordnade Camst seminariet “#Metoo - Hur vill vi förändra vårt arbetsklimat?” på Alans café i samband med Hangö teaterträff. Det intensiva tvåtimmarsseminariet bestod av korta föredrag av de inbjudna panelisterna Mari-Helen Hyvärinen, Åsa Salvesen, Joel Backström, Nina-Maria Häggblom, Elias Edström och Emilia Jansson. Programmet och samtalen modererades av Anna Simberg och Marina Meinander. Ca 30 personer deltog i seminariet, som präglades av aktiva diskussioner men en lugn och öppen stämning.

Under seminariet diskuterades bl.a. följande ämnen:

- Giftiga arbetsmiljöer samt giftig och icke-giftig kommunikation inom kollektivt, konstnärligt arbete

- Vad arbetsledare kan göra för att främja ett bättre arbetsklimat

- Sexuella trakasserier som en form av maktmissbruk

- Tystnadskulturen och dess följder

- Hur man hanterar flirt i ett professionellt sammanhang Hur olika grupper och institutioner jobbar för att säkra en trygg arbetsmiljö

- Följderna för den som funnits skyldig till trakasserier

- Utmaningen med att relationerna mellan aktörer på det finlandssvenska fältet ofta både är privata och professionella